Tror ni som läser detta att det finns någon skillnad på ett kulturföretag och ett vanligt företag?

Man kan säga att det ofta är ägaren av ett kulturföretag som är insatt i att ställa ut sin konst, eller göra flera föreställningar. Det som är känt för ett kulturföretag är dock att man inte lever in sig i ekonomi så mycket eftersom det har markerats som kommersialism inom kultursektorn. Man anställer ofta en konsult som ser över organisationens ekonomi om det finns resurser. Man lever sig in i sin kulturverksamhet och för att det ska fungera så jobbar man oftast väldigt mycket av sin fritid eftersom det även ses som en fritidsyssla ett intresse för kultur. Man som individ engagerar sig själv väldigt mycket för att verksamheten ska gå ihop.

En annan viktig skillnad mot ett vanligt företag är att man inte har vinsten som mål utan ett kulturföretag är produktionsbunden. Att man producerar något man känner sig stolt över och man ser inte ekonomisk vinst i första hand. Problemet med detta som uppstår är förstås att man inte ibland kan få ihop det med orgnanisationens ekonomi om man inte har ett bra offentligt stöd.

Ett vanligt företag har ofta goda kunskaper inom ekonomi, man har ofta många anställda vilket kan vara svårt i ett kulturföretag då man söker samma kompetens som exempel en konstnär, kanske inte har. Man har som företag mer stöd att söka än vad ett kulturföretag har eftersom det saknas stöd för denna typ utav verksamhet. Detta beror på den saknade kompetensen företagstöd och det reglerade skatteverket vi har i Sverige.

Tillslut vill jag säga att kultursektorn står för ett stort problem i Sverige, eftersom utgifterna ökar och att pengar till kulturlivet är så litet, så får kulturorganisationer knappt ihop sin ekonomi. Det är konkurrenter med större arenor och samarbeten mellan olika kultuverksamheter är inte alltid öppet som det borde vara. Därför så tycker jag att man borde införa det man har i Storbritannien där många vanliga företag hjälper kulturlivet om det saknas yrkeskompetens och löser utmaningar tillsammans. Detta leder till att man går mer djupgående in och engagerar sig och att det inte bara handlar om ekonomi och pengar.